Fit For Fertility

Josephine, ofrivilligt barnlös sedan 4,5 år, fet. Om ofrivillig barnlöshet.

Jag släppte en sten.

Publicerad 2014-11-03 19:24:08 i A day in our life.., Barnskafferiet,

Jag är ganska öppen vad det gäller allt detta, med barnskafferiet och sådär. För vissa vill man berätta, för andra inte. För vissa behöver man nästan berätta, för andra inte. Och för mig har det nästan varit svårt att låta bli att berätta hur som haver om detta. Jag vill dela med mig. Jag vill belysa ämnet. Men det är inte optimalt att berätta att man planerar familj, i alla lägen, speciellt inte om det kräver ett större engagemang av oss. En IVF tar tid, såklart proceduren, men även från oss. Tid vi hade kunnat lägga på annat, på att träffa vänner, på att jobba, på att över huvud taget orka vara vakna. Speciellt jobba. Jag vet sedan tidigare erfarenheter, att man tänker genomgå en IVF, är inte vad en arbetsgivare vill höra. Kanske mest för att dom inte vet vad det innebär. 
 
Men idag var det dags. Jag jobbar på en liten arbetsplats, vi är lite drygt tio stycken. Och nästan alla är helt fantastiska. Man kan inte älska alla. Så jag kände, trots att det inte är ett tvång, att nu var det dags att berätta för chefen. Det är ju trots att snart dags att ringa och boka tid för nästa behandling. Och för att inte sätta mina bästa arbetskompisar i akut kläm så känner jag att jag är tvungen att berätta. Det är ju trots allt mina kollegor som får ta smällen om jag helt plötsligt ska vara ledig mer än innan. Nu har jag möjlighet att planera att gå ner i procent en viss tid, och när jag vill vara helledig. För jag har egentligen en ganska bra chef. I detta fallet iallafall. 
 
Hon tog det fint. Jag grät efter att jag öppnat samtalet med "Jag kan inte få barn". Pang på rödbetan tänkte jag! Och hon grät. Hon erbjöd all möjlig hjälp och lovade stöd och stöttning. Jag ska få vara delaktig och få önska mitt schema för perioden i fråga, och jag är hemskt tacksam. Det var en otrolig lättnad. Jag brukar inte jaga upp mig för att berätta för folk, men detta var känsligt. Men nu är det gjort, det gick bra, och det känns bättre än vad jag trodde att det skulle till och med. Nu är det bara att blicka framåt. Nu finns det inget som håller mig tillbaka. 

Kommentarer

Postat av: M

Publicerad 2014-11-06 16:38:24

Hej. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Ville nog bara lämna en liten kommentar, att jag finns här i det tysta å följer er kamp, å hejjar på allt vad jag kan.. även om det inte märks, så håller jag alla tummar å tår för er. Du skriver så innerligt, och jag kan inte hjälpa att tycka att du verkar så stark. I grunden liksom. Även om du inte känner dig sån alltid, så liksom skiner det igenom ändå.. kan inte ens föreställa mig känslobergådalbanan som ni nog går igenom, men jag hejjar på, i det tysta. Å säkert många med mig.. inte för att det hjälper nåt, det vet jag ju. Ville nog mest att du ska veta att din blogg har mottagare, som läser och följer, som hoppas när ni inte vågar och som känner igen sig i dina texter.

Postat av: M

Publicerad 2014-11-06 16:38:29

Hej. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Ville nog bara lämna en liten kommentar, att jag finns här i det tysta å följer er kamp, å hejjar på allt vad jag kan.. även om det inte märks, så håller jag alla tummar å tår för er. Du skriver så innerligt, och jag kan inte hjälpa att tycka att du verkar så stark. I grunden liksom. Även om du inte känner dig sån alltid, så liksom skiner det igenom ändå.. kan inte ens föreställa mig känslobergådalbanan som ni nog går igenom, men jag hejjar på, i det tysta. Å säkert många med mig.. inte för att det hjälper nåt, det vet jag ju. Ville nog mest att du ska veta att din blogg har mottagare, som läser och följer, som hoppas när ni inte vågar och som känner igen sig i dina texter.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Josephine

Ofrivilligt barnlös. Jag tänker inte vara rädd att prata om dethär, det ska inte vara pinsamt, konstigt, farligt att prata om det. Barnlöshet är jobbigt som det är..

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela